För nästan 1 år sedan ställde jag mig en fråga: Är det möjligt att ta sig in i politiken på ett år? Nu har 11 månader passerat, har jag svaret. Och svaret förvånar. Vid slutet av resan inser jag att det faktiskt ÄR möjligt att ta sig in i politiken. Vem kunde ana detta?
Det är nu 27 dagar kvar till valet och striden om den politiska makten trappas upp dagligen. Smuts möts med smuts och löften med motlöften. Ändå känns det bra. Jag är stoltare över mig partitillhörighet än någonsin. Jag har välkomnats med öppna armar och jag har blivit hörd. Och jag vågar driva mina egna frågor. Och jag tror mig ändå ha vunnit partiets respekt som människa och som representant.
Jag ska vara ärlig. Jag har haft mina tvivel. Tvivel på att lyckas, och att vilja lyckas. Att bekänna färg, och att offentligagöra mina ståndpunkter. Att bli politiker och att förknippas med politiken. Det är inte lätt att engagera sig i dagens samhälle. Men jag känner ändå att jag hittat rätt! Men det var nära att jag hoppade av.
I grunden handlar det om viljan att förändra och att föra människors talan. Jag känner nu verkligen att jag har ett uppriktigt stöd, vilket innebär ett ansvar. En ansvar för de som röstar på mig och för de som stöttat mig på vägen. De människorna tänker jag inte svika!
Fyra veckor kvar, och allt på ett kort. Så ser livet ut för mig. OM jag misslyckad kommer jag stå pank och arbetslös utan en plan B. Men så måste det ändå vara. Allt eller inget. OM jag inte är beredd att satsa allt, vem är då beredd att satsa på mig?
Så vad händer nu? Bloggen kommer att avslutas med detta inlägg. Sidan kommer fortfarande att finnas. Alla aktivitet kommer att flyttas till min sajt: www.lindstal.se och min kampanjsajt på facebook. Där kommer du att kunna följa slutspruten i min kamp om en plats i riskdagen. Det började för ett år sedan. Nu är det dags att slutföra vad jag påbörjat. Snart vet vi hur det gick…
Så jag avslutar med följande ord: Jag heter Fredrik Lindstål. Jag kandiderar till Sveriges Riksdag för Centerpartiet, med plats #13 på Stockholms Stads valsedel. Och det kan gå vägen…
