Dag 64. Att byta ett liv mot ett annat.

 Så är jag åter tillbaka i Malmö, i den gröna stolen. På otursbarometern kan jag meddela att jag idag fick tillbaka min bil som nu utrustats ett nytt nyckelsystem. Det gick på underbara 6000 kr. Som bonus fick jag dessutom reda på att bilen Tomas är inne på sina sista mil och står inför reparationer i 15000 kronorsklassen. Lite som att få en hel tupé i soppan. Beslut: Om ett par veckor kommer jag vara utan bil och så får det bli för ett tag framöver.

 Jag ska ärligt säga att jag inte har särskilt mycket flyt just nu, men jag försöker hålla mig flytande. Jag börjar närma mig ruskigt nära ruta ett, men vart kan man gå då om inte framåt?

 Jag vågar säga att jag håller på att börja om. Jag söker framtiden i det nya och lyckan i det enkla. Jag skalar av och förenklar. Jag lär mig värdet av trygghet och jag förstår min egen definition av ordet. Mina politiska ambitioner känns allt tydligare och min väg känns rakare. Sidospåren suddas ut och avtagsvägarna blir färre. Men det tar tid att förenkla sitt liv.

 Med dom orden tar jag kväll och väljer Haruki Murakamis surrealistiska värld före det verkliga. Men jag ser framemot att återvända till verkligheten imorgon.

Dag 61, 62 och 63. En underbar helg. Min kropp är glad att den är över.

 Helgens underbara helg kommer att gå till historien som en av årets finaste, med ett värdigt återbesök in i svunna tider. Maskinens releasefest, Transition Winter Awards, Winter Jam och 8*30-årsfest. Vänner, fika, promenader, middagar och en värdig måndagsavslutning. Det var kanske inte världens mest arbetsproduktiv långhelg, eller nyttosamma för den delen. Men den är värd att minnas.

Blogg, jobb, och åtaganden kändes sekundera och jag är glad att jag är en människa som vågar sätta mina vänner i första rummet. Och ändå hann jag med en hel del. Kroppen däremot, har fortfarande inte kommit ikapp. Där kommer kvällens pizza och film in i bilden. Frågan är hur den där rapporten om Stenbitsromsutvinningen i Nordnorge kommer att tacklas ikväll. Kanske på en filosofisk nivå som ett bättre pålägg…

Dag 60. Mitt första tal i riksdagen

Hur förbereder man sig för att tala i riksdagen? Vart går man in? Vad säger man? Hur ska man klä sig och måste man gå igenom någon sorts metalldetektor? Det finns ganska många frågor när man för första gången beträder lagarnas hus. Jag för min del kom som jag var: nervös och peppad!

 Igår var det alltså dags för vad som kallas för ett kandidat hearing. Ett tillfälle där alla kandidater inom ett parti för chansen att presentera sig själv och sin a frågor inför det kommande valet. Detta inom en tidsram av 3 minuter. Och jag kan konstatera att det gick helt ok. Kanske t.o.m. bra.

 Jag fick faktiskt hjälp o support med att filma och plåta. Så jag ser framemot att lägga upp lite material från denna afton snart. Det verkar dock som att min kamerasladd fallit offer för det svarta pendelhålet och vilar tryggt i en byrålåda i Malmö. Men jag ska söderöver igen nästa vecka så vi får lösa det då helt enkelt. Så på tisdag blir det premiär.

 Så mer om denna kväll vad det lider. Vi avlutade för övrigt på Djuret i gamla stan med öl och Pelle Jansson. Dessutom fick jag chansen att träffa Andreas Carlgren, Sveriges Miljöminister, vilket såklart var trevligt!

 Sen gick jag från en värld till en annan. Den svenska hip-hop duon Maskinen hade nämligen releasefest av nya skivan Boyz II Men. Det blev på det hela taget en fantastisk kväll Det är väldigt vackert hur man kan flyta från en värld in i en annan. Från riksdagstalare till rappare.

Världen väntar!

Dag 59. Bortfall, riksdagstal, hem- och hemlös.

Efter helgen internetbortfall, raketstartsvecka och lite flygande är jag äntligen tillbaka i den gröna stolen på Ystadsgatan i Malmö. I morgon bär det av till Stockholm igen, men att bara få vara i Malmö och andas lite kontinentala avgaser känns uppfriskande.

 På torsdag ska jag hålla mitt första tal i riksdagen. Ett fem minuter långt sådant men i alla fall. Ett s.k. kandidat-hearing. Jag ska göra vad jag kan för att spela in mitt lilla anförande som jag sitter o knåpar på just nu. Men jag kan säga att det går i rätt riktning. Nervös? Det beror på om ofrivillig falafel-fasta är ett tecken på nervositet.

 I fel riktning går de för de som vi talade om igår ,nämligen hemlösa. Klyftan blir större, chanserna till att återkoppla till det verkliga livet krymper och lösningarna är få. Faktum är att ingen riktigt vet hur många i Sverige som är öppet hemlösa. Allt man vet är att siffran växer och att man inte har en tillstymmelse till lösning för att bryta trenden.

 I en icke politisk korrekt textvändning så ska jag kika på en ny lägenhet ikväll, På Osbygatan 9 i Malmö.  Något av ett renoveringsobjekt om man får tro på annonsen. Det kommer med andra ord att locka till sig samtliga livsstilsmedialäsande nesting-trånande 25-35 åringar inom ett par mils radie, mig inklusive. Jag älskar att vara förutsägbar!

 Rent geografiskt så hade det verkligen varit toppen att skifta basen till Malmö i ett halvår eller så. Men jag jobbar på saken. Om man tvunget ska kludda i marginalen så är det betydligt svårare att köpa krabba i Malmö än i Stockholm. Det är väl värt att väga in. Nu väntar en snabb fika med vänner och arabiska bakverk, sen tillbaka till talskrivande och samtal med fiskeriverket och länsstyrelsen om kvoterna kring stenbitsfiske. Obekräftade källor säger också att jag tydligen ska revidera en affärsplan också. Om det var ledig jag hade tänkt att vara under min enda dag i Malmö, gick det sådär. Och jag gillar det!

Dag 58. Veckoplanering. Snart är det ordning i bloggen igen

En sak i sänder. Vi börjar med veckoplaneringen:

Måndag: Sthlm – Möten, sopplunch och fläng

Tisdag: Konferens om hemlöshet tillsammans med socialstyrelsen, sen vidare till Malmö med kvällsflyget.

Onsdag: Talskrivning, visningar, möten och förhoppningsvis en flott jobbmiddag i Köpenhamn.

Tors: Sthlm och ett superviktigt tal inför en massa centerpartister.

Fre: Förlagsträff och lunch på näringsdepartementet. Kanske, kanske får jag sitta och faktiskt bara jobba. Om scrapbooking för att vara mer exakt.

Lör: Jobb, Winterjam och 240-årsfest.

Sön: Gör jag ingenting, med jag känner redan hur det håller på att gå åt pipan.

 Mer att följa.

Dag 53. Rastplatstankar och tal

Jag sitter och filar på ett tal jag ska hålla nästa vecka. Jag funderar faktiskt på att lägga ut arbetet på bloggen. Talet ska hållas på ett nomineringshearing i nästa vecka. Hårddraget kan man säga att jag måste övertyga en massa främlingar att jag är världens bästa representant för Centerpartiet. Och jag komkurrerar med väldigt skicklig retoriker. Men jag hoppas kunna hålla fanan högt.

Med utsikt över E4:an och ett struligt mobilt internet inser jag att min uppkopplade närvaro kommer att vara begränsad den här helgen. Men jag ska göra mitt bästa. Nu ska jag avnjuta mitt blaskiga Te och göra en spellista i flyttfåglarnas tecken.

Dag 50, 51 och 52. Slaktare, blå hallar och t/r Bromma flygplats.

I måndags höll jag en föreläsning i livsmedelshygien för drygt 60 slaktare i ett rum gjort för 20 icke-slaktare. Det var trångt och publiken var ointresserad. Stämningen var barsk och ingen ville något hellre än att gå hem. Men det var bara att ta den slaktade tjuren vid hornen och bjuda upp, om än med slaktarkniven mot strupen.

Drygt två timmar senare levde jag fortfarande, och var faktiskt ganska nöjd. Jag hade vänt en totalt ointresserad publik till att faktiskt engagera sig och visa att det faktiskt brydde sig om sitt yrke. Landgången med extra skagenröra som incitament hjälpte såklart till. Så på det hela taget är jag nöjd.

Som sig bör jag så gick jag hem och firade med norsk krabba och limemajonnäs på sms-rekommendation från en bedyrad kollega.

På tisdagen fick jag lov att tillhöra publiken, vilket kändes enormt mycket skönare. Det vankade seminarium i Grön teknik i Blå hallen i Stadshuset. Den skotsktalande personen bredvid mig, som jag satt och pratade nordskotska stränder och kustbyar med, visade sig senare vara SKF:s koncernchef och dagens huvudtalare. Bara en sån sak. Så har vi kommit fram till dagen och jag kan äntligen få skriva i realtid.

Onsdagen känns intressant på många sätt men framförallt på det oturliga sättet. Klockan är drygt två och jag har redan hunnit med en del, som t.ex. att INTE åka till Malmö. Däremot hann jag åka till Bromma flygplats, checka in, checka ut och åka tillbaka till Stockholm. Det visade sig nämligen att min bil som jag skulle hämta i Malmö inte var klar. Och om resan återbetalades? Svar nej. Så här sitter jag nu, i Stockholms stadsbibliotek och skiter fullständigt i Gunnar Asplund, fast ändå inte. Resten av denna dag kommer att gå till studier i Litterär teori och stilistik. Morgondagen däremot, ser ut att formas till ett spännande seminarium om Istrael-Palestina konflikten. Det gäller ju att passa på nu när man tydligen är i Stockholm igen.

Dag 49. En filmrecension

 I händelse av att du arbetar med någonting kreativt och en introvert, som t.ex. att skriva, vill jag ge dig ett tips. Var noga med vilken söndagsfilm du väljer.

 I Söndags kväll såg jag filmen ”Apan” av Jesper Ganslandt, med Olle Sarri i huvudrollen. Den har säkert inte gått dig förbi; Spaltmetrar i dagstidningarna om ett annorlunda regigrepp, internationell uppmärksamhet och massiv affischering.  En film att se, helt enkelt.

 Och jag såg. Och nu måste jag skriva om den för att kunna släppa den, åtminstone för ett par timmar.

 Jag såg en film om en man vid slutet av sitt tilltänkta liv. I ett ohyggligt efterspel av en fruktansvärd händelse. När det vardagliga formas till ett bedövande töcken, medan verkligheten pulserar; obehagligt, oregelbundet och obevekligt. En instängd berättelse utan förklaring, men med ohyggliga följder. Fragemental berättarteknik om klaustrofobisk ångest i ett synnerligen närgånget porträtt av en man som bryter ihop. Fullständigt.

 När allt är för sent, när vår civiliserade mänsklighet bryts ner och hoppet om att återfå det liv man kallat sitt eget förtvinar – vad finns kvar?

 I min värld lämnar den här två frågor att betänka: Vad är medkänsla och vad är mänskligt?

 Jag tänker inte svara på de här frågorna just nu. Kanske om några veckor. Allt jag vet är att min humanitära syn vidgats och min ödmjukhet inför det mänskliga har utmanats.

Dag 48. Jag och mina 160 frågor

Du kanske tyckte att jag var väl dramatisk när jag satt ventilerade mina tankar kring sakfrågor. Här kommer en liten lista på de frågor jag sitter och jobbar med. Är det fegt att byta karriär in man ens har en? Fyll gärna på med fler om du tycker att det är något jag har missat. Just nu är jag beredd att ta ställning till allt!

    * Aborter

    * Adoption

    * A-kassa/arbetslöshetsersättning

    * Alkoholpolitik

    * Alkolås

    * Alliansfrihet/Neutralitet

    * Alternativ/komplementär medicin

    * Alternativa bränslen

    * Anhöriginvandring

    * Apoteket

    * Arbetsgivaravgift

    * Arbetskraftsinvandring

    * Arbetslöshet

    * Arbetsmarknadspolitik

    * Arbetsrätt

    * Barnbidrag

    * Barnkonventionen

    * Barnomsorg

    * Bensinpriset

    * Betyg

    * Bidrag och ersättningar

    * Bilen

    * Biologisk mångfald

    * Bistånd/Utvecklingssamarbete

    * Bostad

    * Brottsförebyggande

    * Buggning

    * Byråkrati

    * Centralisering

    * Decentralisering

    * Demokrati

    * Djurförsök

    * Djurhållning/djurskydd

    * Djurtransporter

    * Dödsstraff

    * Ekonomisk politik

    * Elöverkänslighet

    * EMU

    * Energipolitik

    * EU

    * Export av försvarsmateriel

    * Facket

    * Familjepolitik

    * Fastighetsskatten – ett minne blott

    * Federalism

    * Feminism

    * Fildelning

    * Fiskepolitik

    * Flygtrafik

    * Flyktingar

    * FN

    * Folkhälsa

    * Folkhögskolor

    * Forskning

    * Fristående skolor

    * Företagsklimat

    * Författningsdomstol

    * Förnyad välfärd

    * Förnybar energi (Vind/Sol)

    * Förskola

    * Försvarspolitik

    * Förtidspensionering

    * Föräldraledighet

    * Genus

    * Globaliseringen

    * GMO

    * Godstrafik

    * Grundskola

    * Gröna näringar

    * Gymnasieskolan

    * Handel

    * Handikappfrågor

    * Havsmiljön

    * Hemlöshet

    * Hyresrätt

    * Högre utbildning

    * Idrott

    * Integration

    * Integritet

    * IT

    * Jakt

    * Jobb – Nu och i framtiden

    * Jordbruk – De gröna näringarna

    * Jämställdhet

    * Järnväg

    * Klimat

    * Koldioxidskatt

    * Kollektivtrafik

    * Kommunala skatteutjämningssystemet

    * Konsumentpolitik

    * Kriminalvård

    * Kultur

    * Kvotering

    * Kärnkraft

    * Lissabonfördraget

    * Livsmedelsmärkning

    * Lärare

    * Massmedier/Public Service

    * Mat

    * Mellanöstern

    * Miljöbrott

    * Miljölagstiftning

    * Miljöpolitik

    * Miljöteknik

    * Mobbning i skolan

    * Moms

    * Monarki

    * Människohandel

    * Mänskliga rättigheter

    * Narkotika

* Nato

    * Nyföretagande

    * Organiserad brottslighet

    * Pension

    * Platt skatt

    * Polis

    * Posten

    * Privatisering av statliga bolag

    * Prostitution

    * Psykisk ohälsa

    * Psykisk sjukdom

    * Rovdjur

    * Rättssäkerhet

    * Samhällsplanering och byggande

    * Segregering

    * Sexualbrott/våldtäkt

    * Sjukpenning

    * Självmord

    * Sjöfart

    * Skatter

    * Skoter

    * Socialbidrag

    * Spel

    * Straff

    * Strandskydd

    * Studiemedel

    * Svartarbete

    * Säkerhet

    * Tandvård

    * Terrorism

    * Transporter

    * Tung trafik/Lastbilar

    * Ungdomsavtal

    * Ungdomsvåld

    * Upphovsrätten

    * Utrikespolitik

    * Utsläppsrätter

    * Varg

    * Vattenbruk

    * Vuxenutbildning och KY

    * Våld mot kvinnor

    * Vård

    * Vägsalt

    * Värnplikt

    * Återvinning

    * Äktenskapslagstiftningen / Homo-, bi- och transpersoner

    * Äldreomsorg

    * Öppna upp offentlig sektor

Dag 46 och 47. Spelet om sakfrågan

 Ikväll tänker jag på sakfrågor. Alltså frågeställningar som rör de faktiska förhållandena i en fråga. Min och andra politikers uppgift är att presentera såväl ett synsätt som ett förhållningssätt i denna fråga. Finns det problem, om så vilka och hur ska de bäst lösas?

Där välkomnar vi ideologi in i spelet. Vi får då en uppsättning idéer som formar ett medvetande. I grupp översätts detta medvetande till det perfekta samhället – utopin.

Men bakom nästa dörr står Pragmatism, tanken om att idéer ska dömas utifrån dess genomförbarhet. Annars är de inte värda att driva igenom. Kan en ideologi falla om den inte är genomförbar eller är värderingar värda att kämpa för, oberoende av dess genomförbarhet?

Och vem finns politiken för? De svagaste i alla sakfrågor, eller de som utgör den största procentuella befolkningsgruppen, eller varför inte de som axlar det tyngsta ansvaret? Kan en grupp människor få det bättre, utan att en annan får det sämre? I livet finns alltid vinnare och förlorare. Varken i sakfrågar, ideologi eller pragmatism är det självklart vem politiken stödjer. Så var står jag?

Jag har drygt 160 sakfrågor att ta ställning till och jag har inte ens lyckas skapa en tydlig känsla för sakfrågan som entitet. Att stödja är att avvisa, att välja är att välja och att vinna är också att förlora. Ikväll känns livet komplicerat.